Vem jag är spelar ingen roll. Jag är 22 år gammal. Jag har tittat på porr länge. Fick reda på det med 13/14 år. Och fimpade på oregelbundna tider under tiden. Tills för 3 år sedan där jag blev 19. Den gången fastnade jag för en fetisch. Den fetischen var "genus-bender".
Jag har sett japanska tecknade serier sedan mellanstadiet och jag tror att det kan ha spelat en stor roll i min sexuella utveckling. Efter "glada" händelser. Den fetischen förvandlades äntligen till en annan fetisch som kallas autogynefili eller att föreställa sig dig själv som en tjej medan du blir påslagen. Vilken flygande anka. Hemska grejer killar. Men jag var där. Och jag trodde verkligen att jag kunde ha varit transperson.
Om du såg mig idag, skulle du inte tro att jag var den personen, inte ens på ditt livs nåd.
När jag tittade på porr och fappade var jag inte mig själv. Jag var en töntig robot, som inte gjorde någonting, åstadkom ingenting och ärligt talat var jag ganska äcklig, på ett sätt.
Porr tog mig essensen av vad jag är. Jag tog min manlighet och maskulina ande och förstörde den fullständigt.
Det var mitt, och bara mitt fel. Ingen annans. Det berodde på min svaghet och på att jag inte brydde mig om skit.
Tja, låt mig berätta. Jag vet inte hur länge jag inte har tjatat. Jag räknar inte dagar, jag är inte intresserad av att fappa eller inte fappa. Jag vill bara få saker gjorda. Porr och fapping finns inte i min ordbok längre. Jag håller mig bara borta från det. Det finns inget mer tillfredsställande i den här världen än att hålla en tjej i dina armar och kyssa henne och låta henne veta och känna att hon är en kvinna och att du uppskattar henne, hennes sexualitet och hennes skönhet.
Mitt användarnamn innan jag ändrade det var 'BlackSnowPrince', ett exempel på den (förlåt för att jag förolämpade vissa människor. [Jag är inte riktigt ledsen]) bögsnack som pågick i min hjärna. På den tiden kunde min hjärna lika gärna ha bytts ut mot en rosa filt. Gud vad jag grämer mig ens när jag tänker på det. usch. attans.
På den tiden kunde jag inte sluta famla och bli upphetsad. Kissbilderna brändes in i min töshjärna. Det var därför jag fick en idé. Varför inte låta cancer äta upp kolera som var min hjärna. Så jag började onanera till ren, rak, manlig synvinkelporr i en vecka. En gång om dagen, eller så. Jag var inte lika upphetsad som av skitskit men det löste sig. Och ju mer jag gjorde det, desto mer attraherad blev jag av tjejer igen under dagarna som följde.
Jag har inte fappat ELLER tittat på porr på ett bra tag nu, men när jag har behov, vilket inte händer särskilt ofta. Jag ser bilderna på söta tjejer i mitt mentala öga.
De saker som förändrades efter PMO totalt:
- Jag lämnade mitt hus igen. Att inte leva som ett avskilt blygt mänskligt avfall längre.
- Jag uppskattar att umgås med människor och går på drinkar och fester.
- Jag tränar faktiskt bra med damer, även att de kommer efter mig.
- Min röst är mycket djupare.
- Jag är faktiskt en karismatisk person när det inte finns något sexuellt skitsnack som upptar mitt sinne.
- Jag känner mig som en man igen. Jag är en man igen, en riktig man. En man som inte är rädd för att visa andra män och kvinnor att han är en man. På ett artigt men kaxigt sätt.
Jag fick reda på att jag varken är en trevlig kille eller en bra person. Jag skulle inte heller kalla mig en dålig person men jag omfamnar bara taggen för det roliga med att vara en djävulens advokat.
Det finns något mellan att vara bra och dålig.
Medan PMO mitt självförtroende hade nått botten var jag rädd för att andra skulle förkasta mig, det var därför jag "spelade det snällt" med andra ord, jag var falsk för att bli accepterad, vilket i sin tur fick "coola" människor att tappa respekten för mig. Och det roliga är att jag inte ens visste att jag var falsk! Jag tyckte verkligen att jag var en trevlig person. I verkligheten var jag bara en rädd, intetsägande och tråkig jävel.
På den tiden lyste ingenting av den person som verkligen fanns inom mig. Min personlighet var obefintlig.
Jag blev mer självisk ja. Det finns ingen att älska andra om du inte älskar dig själv. Jag började idrotta igen. Jag tränar och simmar. Jag gör skit igen. Jag accepterar inte att ha en svag och ickemaskulin kropp. Mina matvanor styrs av mig igen, inte tvärtom som tidigare med PMO. Jag bryr mig om skit igen. Jag gör verkligen saker och får saker gjorda.
Jag föraktar anime för att göra mig en total retard vid den tiden. Det är gift som smutsar utsatta människor och sakta förvandlar dem till raringar. Inte för att jag är opartisk. Låt inte dina barn titta på det. Det är inte roligt. Det är konstigt. Som fan. Och det kommer bara att underblåsa deras eskapism. Jag lärde mig att hata eskapism. Jag lärde mig att "hata internet", eftersom det slösar mycket av min tid och har gjort det tidigare. Vad kan jag säga. Jag har vänner nu, tjejer som älskar mig. Ja, jag vet, att ha "kontakt" med mer än en tjej gör mig till en dålig person, men kämpa inte för social rättvisa mot mig
- Jag lär mig för min examen, jag har en framtid igen.
- Jag är en pil rak, manlig, manlig, manlig man igen.
- Jag har bra känslomässig kontroll och är lugn och lättsam nu.
- Jag har blivit ansvarig. Jag gör faktiskt saker. (säger det för tredje gången men vad som helst)
- Min kropp håller på att stärkas och jag tränar mycket.
Så budskapet jag vill skjuta dig: Allt och allt kan förändras. Jag funderade redan på självmord i mitt sinne. Vilket skratt. Vilken dum syssla jag har varit. Du kan förändra. Du kommer att förändras. Ändra nu!
JAG ÅNGRAR DJJUPT ATT ATT NÅGONSIN HAR SETT PORR, MED HJÄRTA OCH SJÄL ÅNGER JAG DET, eller något liknande.
Skål, var stark, gör pappa stolt.
LINK - JAG ÅNGRAR DET DYCKET
by Jason Liam
;
