Hej allihopa,
Så jag ville bara berätta för alla om mina upplevelser utan att det var 60 dagar kvar och precis återvänt till college (sofår) helt nyligen. Innan jag börjar vill jag ge er alla lite bakgrundsinformation om varför jag startade ingen fap. Jag började ingen fap mest för att jag ville komma bort från den här handlingen som fick mig att känna mig skyldig och jag hörde också om "superkrafterna" och hur du helt enkelt känner dig lyckligare när du inte fappar.
Så jag började min resa för 60+ dagar sedan, och även om jag hade mina upp- och nedgångar, kan jag säga att mitt liv inte har varit bättre. Hela sommaren har jag i princip bara väntat på att komma tillbaka till college och på att komma tillbaka till en massa saker och i princip träffa fler människor.
Låt mig berätta det här, att träffa människor har aldrig varit lättare. Förut kände jag att jag skulle behöva planera konversationer i förväg och öva på dem eller vad som helst, men nu kan jag gå fram till nästan vem som helst och ha en bra konversation, det är som om du faktiskt lyssnar på dem och till och med läser deras icke-sociala ledtrådar. För att uttrycka det enkelt så har jag den här nya känslan, den här känslan av att inte bry mig om vad folk tycker om mig, och det har i sin tur gjort mig mer sällskaplig och lett mig till att vara mer vågad.
Så några av er kanske undrar hur det går med tjejer, jag tror att det går jättebra. Jag hade aldrig problem med att vara vän med tjejer, men jag var aldrig något mer. Men nu när jag går ner till mina klasser kan jag ibland fånga tjejer som stjäl blickar på mig. Och nu tittar jag faktiskt ner till dem och ger dem då och då ett leende om vi får ögonkontakt. Jag har också gått på några sociala sammankomster – som jag brukade frukta tanken på att behöva småprata – men nu gör det mig lite upphetsad, bara tanken på att träffa nya människor och höra deras erfarenheter.
Jag vet att jag hoppar runt lite, men jag vill bara förmedla huvudpoängen att ingen fap har tillåtit mig att inte ge ett F om vad folk tycker om mig och har tillåtit mig att vara mer fri och personlig. Till exempel, jag skulle gå på en av mina första klasser för en business class och jag kände egentligen ingen men så såg jag den här tjejen (ganska söt) som jag kände lite (sa bara ett normalt hej hej aldrig ett riktigt samtal) ). Så innan skulle jag bara ha gått in, låtsas som att jag inte såg henne och satt i hörnet eller något, men nu gick jag in, fick ögonkontakt, log och vinkade och satte mig bredvid henne. Och det som förvånade mig var att vi under lektionen pratade och det var som att vi kände varandra för alltid även om det bara var vår första riktiga konversation. Så jag ser verkligen det här som en framgångssaga. Jag kom också på att jag deltog mer i klassdiskussioner.
I grund och botten, ni som är på gränsen eller är på väg att få återfall, gör det inte. När du kommer att bli min ålder på no fap, kommer du att se att det är mycket lättare. Det som också hjälper är att jag har antagit en ny policy, jag försöker att inte vara vid min dator så mycket eftersom jag känner att jag har resten av mitt liv kvar på min dator, och bara 4 år på college. så jag tänkte för mig själv "om du bara sitter i din sovsal vid datorn större delen av dagen, gör du inte högskolan rätt"... och än så länge känner jag att jag gör ett ganska bra jobb!
Älskar er alla!
PS. några undrade om min röst blev djupare, ja det gjorde den, även min vän kommenterade det, fast jag ser ingen skillnad :o)
LINK - 60-dagarsrapport: Collegeuppdatering
by
UPPDATERING
Dag 104 Rapport: Det är inte så lätt som det ser ut
Det enda som håller mig igång är att veta hur lång tid det tog för mig att komma hit. Jag ska inte ljuga, det har funnits tillfällen då jag har tänkt på det och funderat på det. För mig är det största problemet att vara stressad. Av någon anledning känns min hjärna som om det är en bra idé att bara titta på nakna kvinnor när jag är väldigt stressad och jag behöver fixa det. Jag har tappat motivationen på sistone, så jag skulle älska lite motivation. Men jag måste säga att jag är så mycket bättre socialt. Jag sa inte att innan jag var helt socialt besvärlig, ansågs jag vara rolig, men jag skulle ha svårt att föra konversationer om det bara var jag och en annan person. Men så är det inte längre, jag känner mig mer öppen med människor och jag kan skoja mer med folk.
Egentligen vill jag lägga upp några fynd, så de senaste två dagarna tittade jag på P och jag upptäckte att jag efter det inte var "mentalt tydlig", vilket betyder att jag var lite passiv när det gäller att föra konversationer. Förut var det som om att få kontakt med människor och prata med dem var min dopaminrush, men nu är det som om jag inte bryr mig om det längre eftersom jag kan få min dopaminrush av att titta på P. Så bekämpa lusten. Det tar 21 dagar att döda ett beroende, men mindre än en minut att starta det igen. Jag har inte tjatat på 104 dagar och de fördelarna håller mig igång, men jag kommer att bli min kompletta (ideala/bästa) version av mig själv när jag bryter detta P-beroende.
Btw, titta på min 60-dagarsrapport för mer info, den var ganska bra. Jag fortsätter att publicera regelbundet.
;
