Jag kände att jag borde skriva den här rapporten, men jag kommer varken uppmuntra dig eller ge dig användbara tips på din resa. Men det är en viss insikt och min synvinkel trots allt.
Jag började onanera när jag var 11 eller 12. Jag är 20 nu, vilket är 9 år av onanering. För det mesta dagligen – en eller två gånger om dagen. Ibland ännu mer. Först var det ganska konstigt. Jag började onani som ett experiment (vi kan göra ganska intressanta saker med våra kroppar, eller hur?), sedan fick jag kroken. Jag brukade skratta åt människor som inte kunde kontrollera sig själva. Trots allt onanerade jag bara 3 gånger om dagen när jag var upphetsad och bara hemma, eller hur? Förhoppningsvis blev jag inte beroende av porr. Först hade jag ingen dator, så min tillgång till porr var uppenbarligen begränsad. När jag fick min dator hade jag svårt att hitta porr som jag skulle vara glad att onanera till. Jag var kräsen, du vet... Till slut brydde jag mig inte om att leta efter det, jag bara fappade till min livliga fantasi. Jag tror att jag kunde ha fastnat för porr med tiden. Jag tittade på porr ganska sällan, men min smak blev ... kinky. Konstig. Hur som helst, jag slutade helt med det med onani och jag saknar det inte.
Någon gång i mitt liv upptäckte jag en nyfiken sak (men uppenbarligen logisk). När jag avstod från onani under en tid (låt oss säga – 5 till 7 dagar), var det roligare att runka. Men att avstå "så länge" från att fappa var inte lätt. Och det var inte helt rätt, men det oroade mig inte särskilt mycket. Jag märkte faktumet och gick tillbaka till min verksamhet, dvs onanerar. Senare fick jag en idé – "Jag ska sluta onanera och börja ha sex!". För din skull var jag extremt misslyckad med tjejer, ganska asocial (eller socialt besvärlig, beroende på humöret) och frustrerad på grund av det. Denna korta period av abstinens hjälpte inte med det problemet, men jag märkte en annan intressant sak – jag hade en verklig lust att prata med tjejer, med kollegor, att göra något mer än vanligt. I boner finns kraft! Jag glömde det också, men med tiden tröttnade jag på onani. Det var tråkigt, tråkigt, verkade meningslöst (och var det tror jag). Jag började tåla längre och längre perioder utan det. Det verkade bara rätt. Snart upptäckte jag / R / NoFap, läste om konstiga människor som avstod från onani (jag var stolt wanker, trots de nackdelar jag upplevde) och bestämde sig för att ge det ett seriöst försök. Nu är jag här, 10 månader senare, med mer än 100 dagars NoFap och det mår jag bra av.
Vad har förändrats då? Jag har till en början märkt några av fördelarna, men de försvann liksom, plus att jag inte är säker på vilka som är ett resultat av NoFap och vilka som precis hände på min resa, på grund av mina handlingar, förändringar av miljön etc.
Jag lär mig saker om mig själv och andra människor i häpnadsväckande takt. NoFap är en slags ögonöppnare. Jag tänker mycket tydligare. Jag konfronterades med många illusioner om mig själv eller omvärlden och jag upptäcker fortfarande nytt. Det är vanligtvis svårt att svälja.
Blev jag mer sällskaplig? Nej. Typ. Jag är mycket bättre på att småprata och jag är inte rädd för människor. Jag bodde ett år på studenthem, så hur kunde jag inte vara åtminstone lite mer sällskaplig? Men jag känner att jag är ännu mer introvert, ju hårdare jag pressar. Jag gillar människor i allmänhet, men ibland orkar jag absolut inte med dem. Jag föredrar sällskap med djur och växter. Jag är glad över det.
Jag är inte nämnvärt bättre med kvinnor. Jag lär mig hela tiden, men än mindre teori, jag har inga framgångar på detta område. Jag är kraftigt blockerad. Jag vet vad jag ska göra, jag gör det ganska bra men någon gång brukar jag ge upp utan någon uppenbar anledning. Jag gav i alla fall upp att försöka i somras. Jag är trött på att tänka på mina möjliga handlingar. Jag tillbringar semester i min hemstad, vilket är taskigt och jag tänker inte göra mer än att bara läsa, träna och titta på film. Period!
Jag började med några nya vanor i år – löpning, meditation och även om jag inte är särskilt konsekvent har jag inte gett upp dem. Jag försöker också träna, men det är svårt för mig att göra det regelbundet. Dessutom har jag för närvarande inte tillgång till gymmet, så jag måste vara kreativ. Löpning är dock en fantastisk grej. Det sätter mitt humör. Av min erfarenhet vet jag att jag blir gnällig när jag inte springer någon gång då och då.
Jag är fortfarande rasande förhalare. Jag försöker bekämpa det, men förhalning är en tuff varelse. NoFap kommer inte på magiskt sätt att fixa saker i mitt liv.
Jag kan vara lite mer motiverad men det räcker inte.
Jag är lite gladare överlag. Dessutom är jag inte så lynnig som jag var förut. Till exempel uthärdar jag avslag mycket lättare än jag brukade. När jag tänker efter kommer jag till slutsatsen att jag borde införliva fler aktiviteter när jag fortfarande var i fasen av ökad motivation. Det skulle vara lättare att fortsätta med dem. Att börja med vad som helst nu kommer att vara lika svårt som det alltid varit för mig. Men det är okej trots allt... Jag är glad att jag började den här resan. Jag behöver inte onani för någonting och det här var ett fantastiskt experiment, som jag kommer att fortsätta nu som en del av mitt liv.
LINK - Rapport över 100 dagar.
by ångström
;
