Trodde ärligt talat aldrig att jag skulle komma så här långt. Jag hade oftast den här sidan för att göra det enklare att ha en dagräkning på gång... Jag gjorde det bara för att min vän ingrep i mitt liv och sa till mig att jag behövde ändra något.
Fram till den punkt då jag gick med på den här sidan var det längsta jag hade gått 14 dagar, vanligtvis kom jag aldrig över dag 7. Första gången jag kom in här tog jag mig till 30 dagar innan jag fick återfall varje dag eller två i över en månad innan. komma tillbaka på rätt spår.
Nu är jag här, 3 månader in och kämpar inte längre med ständiga tankar och drifter. Jag behöver inte ständigt vara medveten om vad mitt sinne gör eftersom det inte längre ockuperas av PMO. Istället är det att planera framtiden och få saker gjorda och rensa ut sig själv. (Jag är övertygad om att den anlitade en hustomte)
Folk säger att den här platsen inte kommer att förändra dig, den kommer inte att få mirakel att hända. Tja, jag säger att de har rätt. Men det hjälper verkligen att veta att det finns andra där ute som stödjer dig. Jag kunde inte gå till min familj för det här eftersom jag aldrig skulle ha fått det stöd jag behövde. Men jag kom vidare här och läste mest bara inläggen från andra människor och det hjälpte mig åtminstone. Uppmuntran att fortsätta försöka även efter över 100 misslyckanden före och ett dussin till efter.
Jag hittade också information här som jag aldrig skulle ha fått reda på annars, som flat-lining.
Jag tänker hålla på med det här resten av mitt liv. Jag mår bättre än jag någonsin har gjort förut och skulden som kom från PMO börjar försvinna. Mina hjärnkemikalier har i stort sett återställts men resten av min kropp håller inte med om det. Min ena vän som studerar slumpmässiga saker sa till mig att det kunde ta ytterligare 9 månader innan jag inte ens behöver tänka på att bekämpa det eftersom jag inte ens kommer att vara intresserad av det.
Så, här kommer ytterligare 9 månader med er som kommer att sträcka sig in i resten av mitt liv. Tack för stödet och uppmuntran ni alla ger.
NoFap är inte en mirakelarbetare, men det gör underverk för dig när du tror att du aldrig kommer att klara dag 7.
Tack.
LINK - Loggade in idag och såg att jag har nått dag 92
TIDIGARE POST (5 månader sedan)
Imorgon blir den längsta tiden utan onani
Jag har bara nått 14 dagar. Så fort dag 15 kommer, så faller jag på, det dyker alltid upp något som stressar mig eller gör mig riktigt kåt. Jag är beroende av de känslor jag får när jag kastar mig in och låter mig själv ha lite kul...
Det är inte i helvete kul. Jag kommer alltid ur det och känner mig sämre än förut. Visst, det känns bra just då men det förstör mitt liv och gör att jag behöver mer av det. Jag vet inte om jag är en extrem missbrukare med hur mycket jag onanerade tidigare, 10-15 gånger om dagen var genomsnittligt, ibland upp till 20 gånger. Det fick mig att misslyckas mitt sista år på gymnasiet och har nästan fått mig sparken mer än några gånger eftersom jag behövde det så mycket att jag inte ens brydde mig om var jag var just då. Så eftersom jag jobbar ensam de flesta dagar gick jag bara in på toaletten i timmar i sträck...
Jag vill inte ge mig den här gången. Jag har gett upp så många gånger förut. Jag ser mig omkring och ser vad jag har fått på grund av att jag siktar på att ge upp det här för gott. Jag har mer av en motivation att göra saker som jag aldrig har haft förut. Jag går inte runt och känner mig som en värdelös skit, för det enda jag någonsin har åstadkommit i livet var att få mig själv att må bra. Jag vill aldrig gå tillbaka.
Men det är svårt. Min syster har erbjudit mig att ta mig till en sexleksaksbutik, folk säger hela tiden att det är bra för mig. Jag kommer på kant och jag är mycket kortare med människor än vad jag brukade vara, vilket förhoppningsvis bara är tillbakadragande.
Just nu mår jag bra, jag är inte sugen alls, men hur är det med morgondagen? Vad händer när solen kommer upp igen? Jag vill inte gå tillbaka...
Jag var tvungen att få ut det här, jag vet åtminstone att ni förstår... Jag går och lägger mig nu.
;
