Nu är jag tillbaka på rätt spår, mår bättre än någonsin, hälsosammare än någonsin och verkligen lyckligare än någonsin.

Jag lägger upp det här nu, eftersom jag inte kommer att kunna göra det när jag når 90 dagar. Och ja, det ska jag göra! Texten är väldigt lång men jag hoppas att den är underhållande och att du kan dra ut något av den (för dig själv förstås).

Om det finns några fel, förlåt mig eftersom engelska inte är mitt modersmål.

Alla är beroende. Jag med.

För ett par månader sedan lämnade min ex-flickvän mig. Hon var min första riktiga kärlek och det gör fortfarande ont. Mitt beroende av hennes kärlek har vuxit för varje timme sedan dagen hon lämnade mig. Jag tar ett glas vodka och tar en shot. Jag tänker på tiden vi delade, de lyckliga stunderna. För det mesta tänker jag på de lyckliga stunderna. Och hennes vackra ansikte, hennes underbara kropp. Negativa saker? Aldrig. Hon var perfekt. Och nu är hon borta. Jag tar en ny shot vodka. Det dövar alla känslor. Jag onanerar för att det hjälper mig att glömma. Det känns bra av någon anledning. Jag gör det om och om igen som jag gjorde de senaste 12 åren av mitt liv. Med porr såklart!

Tre månader senare. Min mamma dör efter 15 års kamp mot cancer. Hon var allt för mig. Jag kan inte uttrycka de känslor jag känner. Smärtan. Förlusten. Det känns som att mitt hjärta brinner och jag kan inte stoppa det. Här är jag tillbaka igen, dricker shot efter shot. Dövar mina känslor. Jag tänker på bra tider då min mamma fortfarande levde och jag hade en flickvän. Jag saknar mitt ex. Jag onanerar om och om igen.

Sex månader senare. Min moster dör efter att ha kämpat mot cancer. Hon var en speciell person för mig. Ta hand om mig när jag var liten och gick i skolan när min mamma var tvungen att jobba. Hon var som en andra mamma för mig. Återigen de känslorna. Smärtan. Förlusten. Vodkan. Full. Onanerar. Ensam.

Tiden går vidare. Månad efter månad blir jag full varje helg samtidigt som jag tappar kontrollen över allt. Jävla tjejer som jag inte är intresserad av och ibland inte ens attraherad av. Jag lämnar efter mig ett spår av krossade hjärtan och känslor, medan jag går livets väg och känner ingenting alls. Ibland pratar min hjärna med mig och ställer frågor som "är du säker på att du inte är beroende?". Nä. Jag är inte beroende eftersom jag har många rimliga anledningar till varför jag inte är det. Gå bara ut och festa som om det vore den sista dagen på jorden.

Två år senare. När jag surfade på internet och letade efter några bra råd om hur man leker tjejer läste jag något om en community som heter NoFap. De pratar om "superkrafter" och sånt. Du får dessa bara när du slutar titta på porr. Jag läste många artiklar om ämnet och följde några inlägg på subreddit. Efter ett par dagar bestämde jag mig för att ge det ett försök, för med dessa "superkrafter" kommer du att förvandlas till en best fylld med testosteron och därför få många tjejer.

Första försöket. 35 dagar. Jag känner mig skit efter mitt första återfall. Det är som förr i tiden när jag lämnades av min första riktiga kärlek. Jag tar ledigt en vecka och onanerar som fan. Jag behöver porrfilmen. Jag behöver min vodka.

Andra försöket. 5 dagar. Vill någon känna sig skit idag? Ja tack! Jag onanerar igen. Och självklart: jag behöver min vodka. Jag behöver mer porr. Fan ja!

Dagarna går och jag mår sämre varje gång jag onanerar. Jag börjar onanera en gång i veckan. Fungerade bra ett tag. Jag bryr mig inte längre och faller tillbaka till att onanera och dricka.

Månader senare ska jag ut på en fredagskväll. Att bli full som vanligt med mina gamla goda drinkkompisar som funnits där för mig de senaste åren. Jag har kul, jag dansar runt medan jag är på en vodkadiet. Lossa tre dagar på en vecka. Jag träffar en gammal vän, han köper en flaska av det klara och rena. Jag tar ett skott. Allt blir mörkare omkring mig. Min syn blir suddig tills jag slutligen svimmar.

Fem timmar senare. Jag vaknar på gatan. Var är jag? Hela kroppen gör ont, armarna blöder lite. Mitt huvud gör ont som aldrig förr. Medan jag snubblar runt hittar jag en väg ner för backen jag är på. Två timmar senare kan jag hitta en plats jag känner igen. Jag är fortfarande i min hemstad. Jag tar en taxi och går hem. Och sov. Som jag brukar göra hela helgerna pga fest. Jag vaknar och har min värsta baksmälla någonsin. Medan jag tar mig samman inser jag att det är påsk. Min familj väntar på mig. Jag kan inte delta i familjens påskfest. Jag ringer min pappa och säger att jag är sjuk för att jag har ätit fel. Skitsnack. De tror det. Jag kan inte.

Jag lovar mig själv: jag slutar dricka alkohol i 6 månader och efter det vill jag inte bli full som fan längre. Veckan som kommer onanerar jag mycket och första helgen efter att jag tog mitt löfte kommer. Några av mina drinkkompisar ringer mig. De vill gå ut och festa. Jag vägrar. De skrattar åt mig. För jag har redan försökt sluta "njuta av alkohol" flera gånger. Detsamma gäller PMO. Jag avslutar samtalet. Jag sitter hemma. Ensam. En fredagskväll. Inget att göra. Ingen alkohol. Alla känslor jag borde ha känt de senaste två och ett halvt åren kryper över ryggen direkt in i mina ådror. Jag känner allt och ingenting på samma gång. Jag rör vid mig själv när jag äntligen inser vad som kommer att hända de kommande fem minuterna. Jag tar ett annat löfte: jag vill få ett slut på mitt porrberoende. Dessutom vill jag sluta onanera.

90 dagar senare. Jag sitter hemma framför min anteckningsbok. Jag skriver en väldigt lång text om de senaste åren och mina erfarenheter jag hade under den tiden. Medan jag läser igenom allt jag skrev inser jag att det handlar om de dåliga saker som livet har kastat på mig.

Jag har aldrig nämnt hur jag tog examen från universitetet efter att jag avslutat min masteruppsats i arkitektur med ett perfekt betyg. Jag åstadkom detta i juni 2012. Fyra månader efter att min mamma dog i cancer. Hela mitt arbete var tillägnat henne, eftersom hon var en av de vänligaste, lyckligaste och starkaste personerna jag någonsin har känt i hela mitt liv. Bara att tänka på hennes stolta leende, fyller fortfarande mitt hjärta med lycka.

Jag har aldrig nämnt mitt bands första konsert i juli 2012. Vi skrev fem låtar på en månad. Den sista låten jag spelade på scenen var den jag skrev till mitt ex. Till och med låten tillägnades henne, det var ett av de bästa ögonblicken i livet. Jag var tacksam för att hon och min väg har korsat, för utan henne hade jag aldrig skrivit den låten. Jag skulle ha missat ett fantastiskt ögonblick i livet.

Jag har aldrig nämnt hur jag åkte på en backpackerresa till Thailand i augusti 2012. Dagen jag kom dit dog min moster i cancer. På min tre månader långa turné genom landet kom jag till ett tempel där jag tände ett ljus för henne. Det var ett vackert och varaktigt ögonblick.

Jag har aldrig nämnt hur jag insåg att jag inte vill jobba med arkitektur alls och bestämde mig för att hitta ett jobb som passar min karaktär. I februari 2013 började jag arbeta på den plats där jag fortfarande arbetar. Det är det bästa jobbet jag någonsin haft och det utmanar mig varje dag. Jag känner att jag är på rätt plats. Det känns så rätt. Det gör mig glad.

Jag nämnde aldrig alla människor och goda vänner jag träffade 2013. Berättelserna vi delade, gångerna vi haft, sakerna vi har gjort. Jag ser också tillbaka på de fina tjejerna och kvinnorna jag träffade under de första dagarna av NoFap och efteråt.

De senaste åren var verkligen de mest utmanande och bästa i mitt liv. NoFap gav mig något jag har förlorat någonstans mellan puberteten och att bli vuxen. NoFap rensade dimman i mitt huvud. För första gången i mitt liv har jag ett klart sinne. Ibland känner jag mig lekfull som ett barn, glad som en katt som ligger i solen. Jag känner. Jag är inte stel längre.

Jag har aldrig upplevt något som "superkrafter". Istället har NoFap konfronterat mig med mitt riktiga jag. Känslorna jag borde ha känt. Den skam jag borde ha haft. Smärtan jag fick möta. Helger ensam och umgås med mig själv. Känner sig ensam. Ensam medan du inte är det.

Jag sköt allt detta åt sidan. Med porr och alkohol. Även om jag aldrig kommer att uppleva dessa så kallade "superkrafter". Jag bryr mig inte längre. För jag fick något mycket mer värt än någon makt i världen. Tid. Dags att uppleva mig själv upp till marken. Dags att ta reda på vad jag verkligen vill i livet. Jag läser många inlägg som försöker svara på frågan: "Vad handlar NoFap om?". Som ni alla vet kan vi nu öppna en oändlig debatt om detta ämne. De flesta glömmer att möjliga svar på denna fråga varken är rätt eller fel. NoFap handlar om hur någon hittar sitt perfekta svar på denna fråga.

Så vad är det för mig? NoFap är en process. Du utvecklas från dag till dag, månad till månad, år till år. Det handlar inte om porr eller fapping eller "superkrafter". Det handlar om att nå mål. Dina personliga mål. Jag är fortfarande på min resa och varje dag som går ger mig tillbaka en del av mitt riktiga jag. Det "jag" jag har förlorat de senaste åren. Nu är jag tillbaka på rätt spår, känner mig bättre än någonsin, friskare än någonsin och verkligen lyckligare än någonsin.

Och fortfarande har jag några ämnen och hinder att korsa. Men jag gör det med stil. Att vara helt nykter och utan att flippa till porr. Nu står jag bakom mig själv och tänker varje dag på hur det blev. Mina erfarenheter påminner mig alltid om varför jag gör det här. Jag gör det för mig själv.

Alla är beroende. Det är jag också. Jag är beroende av livet.

LINK - 90 dagar av NoFap eller "Vem du verkligen är!"

Turtle_Of_Visdom