Jag är 14 år, jag har officiellt nått 130 dagar ingen pmo. Och det här är min framgångshistoria. Jag vände 15 idag, men min hela omstart var grindad när jag var 14. Så jag vill prata om min hela historien från början. Jag började MO när jag var runt 4 eller 6. Så jag gjorde detta nästan hela mitt liv.
Jag visste att det var riktigt fel. Jag började PMO när jag blev 12 år. Jag kommer ihåg när jag var runt 8, 9, jag tror att min pappa fångade mig onanerar och han sa att han inte skulle göra det för mycket eftersom det finns en vätska som är mycket viktig för din kropp. (Han pratade om sperma) Jag visste inte riktigt vad han pratade om vid den tiden, men naturligtvis gjorde jag det fortfarande varje dag. Varje gång jag gjorde det visste jag att det var MYCKET fel och jag skämdes alltid för det och generad av mig själv. Jag tänkte alltid hur arg och nedslående mina föräldrar skulle vara om de visste att jag var PMOed. Jag minns att jag berättade för mig själv många gånger innan jag började starta om för att försöka sluta, och att jag skulle sluta för att jag är trött på det, bara för att ta reda på att jag gjorde det igen, varenda dag, fortfarande.
Jag var starkt beroende och visste det. Det var när jag var 11-13. Jag började undersöka om det. Och i början av åttonde klass (jag var 8 och några månader) började jag sakta ner det och behålla det en gång i veckan. Självklart gick jag in mycket och kände mig skyldig, depression efteråt, och jag skulle alltid säga att jag aldrig kommer att göra det igen efter en session eftersom jag var så FUCKING deprimerad men slutade göra igen, om och om igen. Jag skulle kanta mycket. Jag kunde allvarligt inte tänka och hade hjärndimma HELA MITT LIV. Jag var alltid dum på ett sätt, jag vet att jag inte var det och ville bli något men jag visste inte vad som hindrade mig. Jag var alltid uppslukad av denna vana och spelade också många videospel samtidigt. Jag har alltid sett mig själv som en förlorare.
Så omkring februari / mars i 2016 kom med, och jag undersökte PMO och försökte omstart. Jag hittade på en webbplats en succeshistorie när en kille nådde 130-dagar, ingen PMO. Jag bestämde att det blir mitt mål, 130 dagar noPMO eftersom det var ett annat nummer och lite unikt. Jag läste biverkningar av PMO och jag läste att ejakulering kan orsaka benproblem och jag började känna mig verkligen upprörd att det kunde vara möjligt att orsaka knäproblem och måste genast starta omstart.
Så då gjorde jag det, och eftersom utlösning inte var tillåtet, var våta drömmar återfall (jag visste inte vid den tiden. Jag kantade mycket (jag visste inte heller) vilket fick mig att återfalla många gånger. Jag gjorde det hade en några 1 - 2 veckor omstartar. Några som slutar i en våt dröm och andra jag MOed. Så då fick jag min första längsta omstart. Jag nådde 3 veckor. De första 2 veckorna var det väldigt svårt och mycket kantning men sedan tredje veckan det var en bris och var väldigt lätt och jag var väldigt glad över det då.
Så då gick jag naturligtvis tillbaka från en våt dröm. Så då tror jag att jag fick en omstart om 1 vecka som jag också hade en våt dröm och sedan bestämde mig för att undersöka våta drömmar och upptäckte att det inte är ett återfall. Btw Jag var väldigt desperat eftersom jag behövde läka knäna på sommaren och jag kunde inte slösa bort någon tid.
Så då kom en och en halv vecka omstart, jag visste att våta drömmar verkligen inte var ett återfall men jag var osäker på det. Det var tisdag morgon runt 6:30, jag hade en våt dröm. Jag kunde inte bestämma om det var ett återfall eftersom jag var osäker på om jag skulle låta våta drömmar vara ett återfall eller inte. Jag satt där och bestämde mig för vad jag skulle göra, Fortsätt omstart eller bara starta om och börja om igen men istället veta att våta drömmar är bra? Det var en molnig dag, regnig, mörk och deprimerande och väldigt trött. Jag satt i minst 10 minuter i min säng och bestämde mig. Då sa jag FUCK IT jag kommer att starta om, att veta våta drömmar inte är ett återfall, idag är dag 1. Jag visste att det var ett väldigt svårt val att göra, eftersom jag inte ville slösa bort den en vecka jag startade om, det var tuff att bestämma. Men det var rätt val.
Det var den 12 april 2016. Och det var då min första längsta omstart startade, min 113 dagars omstart. Jag har mycket nostalgi av detta. Den 12 april var också när jag slutade med videospel. Fredagen den 8 april 2016 före den 12 april 2016 började jag träna. Sedan den 12 april 2016 var resten av läsåret förmodligen de bästa tiderna i mitt liv hittills, det var riktigt kul och att se tillbaka var fantastiskt.
Jag gick tillbaka 1-3 augusti 2016, inte säker på varför, men jag var inte så glad på grund av det. Jag tror att det beror på skuld. Det var en deprimerande dag, känns så långt bort, även om det kändes som igår. Jag gick på strandpromenaden vid Lincoln Park Zoo den dagen, jag sov väldigt lite och hade en våt dröm. Jag tror att samma dag eller dagen efter att jag återgick.
Men sedan en massa omstart i augusti, sedan september när jag knappt startade om, kämpade så mycket från skuld. Oktober, November, December. Så hopplös, jag var på en riktigt mörk plats. Jag visste inte vad jag skulle göra. Januari, februari och slutligen mars. Jag minns att jag alltid tittade tillbaka på dessa månader, jävla bortkastad. Jag kommer aldrig att bli 14 år någonsin igen. Aldrig någonsin igen. Det är omöjligt! Jag gjorde ingenting de månaderna. Bokstavligen.
Mars 20, min 130-dagstart startade. Jag skrev ett brev till mitt framtida jag. Vilket jag faktiskt öppnade för en timme sedan men illa talar om det senare. Min omstart är ganska suddigt på ett sätt. Jag ser tillbaka vid vissa händelser under min omstart och, Nostalgi. Jag var bokstavligen där igår. Händde så fort, jag kommer ihåg en gång när jag kände mig skyldig till att omstartar bokstavligen över 100 dagar sedan. Det var lite skämt på ett sätt. Men det gav mig hopp, jag njöt av födelsedagen idag När jag blev 15 år gammal. Även om jag hade en våt dröm på morgonen.
Jag läste det brev jag skrev till mig själv. Det värmde verkligen mitt hjärta, och gav mig ett hopp. Jag har aldrig känt en sådan känsla i mitt grumpiga medelliv. Jag har aldrig känt mig så glad och rörd. Det var nästan som om Gud eller någon högre kraft i universum pratade med mig, berättade för mig, allt kommer att bli bra. Det är nästan som en känsla av att du bara inte kan förklara men måste uppleva det för att se vad det är. Det är nästan som om man tittar på en bild av kosmos eller en bild som bara tar dig långt i universet blandat med nostalgi och hoppfullhet. Gilla när du lyssnar på en sång som gör att du känner dig oändlig.
Det är fantastiskt hur jag har hittills. Jag trodde att jag verkligen aldrig skulle komma till 130-dagar utan PMO. Dag ett är så långt borta och när jag var på dag ett var dagen 130 också väldigt långt borta. Men du kan inte nå dag 130 utan att göra dag ett.
Jag har varit här och kämpar sedan dag ett
Fråga mig vad som helst. Jag har faktiskt fått några fördelar. Du kan fråga mig hur jag kom hit och jag kan vägleda dig med några strategier för att bekämpa PMO.
LINK - Nådde 130 dagar Ingen PMO Hardmode- 14 år gammal - Framgångshistoria
by IggyIshness
;
