Det har gått 60 dagar sedan jag senast fappade. Detta är fortfarande mitt första "försök" (jag kallar det inte försök utan livsstilsförändring) och jag måste säga att det inte har varit så svårt för mig. Som jag sa i mina tidigare inlägg tror jag att jag gjorde kopplingen i mitt huvud. Efter att ha känt mig olycklig i minst 7-8 år tror jag att det var dags för mig att förändras och nu är det dags att bli den person jag verkligen vill vara.
Vad kan jag säga? Jag hade en fantastisk jul och nyår med min familj (även om min pappa är riktigt sjuk) och min flickvän. Under de senaste 30 dagarna har jag märkt att ingenting kommer att bli perfekt, men jag går verkligen framåt med mitt liv. Jag hade väldigt, och jag menar väldigt dåliga motivationsproblem innan detta och det blir bättre och bättre. För närvarande är jag inte i närheten av så produktiv som jag tror att jag kan vara men varje dag förbättras jag omedvetet.
Det är vad jag har ändrat den senaste månaden:
Tidigare skulle jag inte röra någon bok utan istället titta på en film eller spela ett spel. Nu började jag faktiskt läsa saker. Jag har alltid velat göra det i förväg men något höll mig alltid tillbaka. Så här är det i många aspekter av mitt liv produktivitetsmässigt. Sakta men stadigt har jag infört vanor och saker jag gör i mitt liv. Jag börjar också träna (endast kroppsviktsövningar just nu, jag är inte intresserad av att lyfta vikter utan vill hellre komma in på Calisthenics)
Jag har dagliga "vanor" som jag markerar varje dag när de är klara. Jag använder en app för det...det finns i princip hundratals appar som gör jobbet. Detta inkluderar saker som:
- drick 3L vatten idag
- ta dina kosttillskott
- städa ditt rum (jag besöker just nu mina föräldrar på grund av min pappas situation)
- och så vidare
som är små saker som jag gör dagligen och som jag måste få gjort varje dag.
Jag började också skriva en dagbok med veckomål. Ett aktuellt mål för den här veckan (20.01-27.01 är "avsluta att läsa bok X" Så snarare saker som jag kan schemalägga själv men som måste göras inom den veckan och än så länge fungerar det. Jag ställer också in 3-4 veckovis. När det veckomålet är klart markerar jag det grönt i min dagbok.
I framtiden kanske jag lägger till månatliga mål snarare än veckovisa, men för närvarande håller jag fast vid veckomål.
Hur mår jag:
Övergripande:
- bra mängd energi
- inte deprimerad
- social ångest mindre, inte borta men så mycket lättare att hantera (måste lägga lite fokus på det och försätta mig i situationen att möta det)
- motivationen för livet är tillbaka (fortfarande sakta men stadigt integrerar mer och mer enkla dagliga, men nu också veckomål i mitt liv)
- fick en övergripande bättre bild av mig själv (utseende, självförtroende etc.)
Jag säger också i stort sett det jag vill säga nu. Tidigare öppnade jag ofta inte munnen när jag inte var överens om något eller snarare var överens om det istället för att vara oense för att undvika bråk.
Ibland kämpar jag fortfarande med tankar som "var kommer den här motivationen ifrån, förändras jag verkligen eller tror jag bara det?" men i slutet av dagen tar jag tag i boken nu och läser 20-30 sidor istället för att inte göra det som förr i tiden. Samma sak med att hålla rent i mitt rum etc. Jag gör det bara nu istället för att kanske eller inte göra det. Jag håller mig till mina listor vilket jag aldrig gjort tidigare (hundratals gånger har jag provat de listorna förut..ni vet hur det är killar)
Förhållandet går bra: Flickvän har varit helt förtjust i mig, det är nästan förvirrande. Haha
För att sammanfatta det antar jag att jag kan säga att jag går framåt i mitt liv. Ingenting kan någonsin bli perfekt men du kan sträva efter att bygga ditt liv på bästa möjliga sätt och det gör jag faktiskt nu. Jag har inte bråttom. Jag behöver inte stressa och överdriva det. Viktigt är att jag fortsätter att utvecklas och förbättras. De flesta människor inser inte att de bara måste börja göra något och de kan faktiskt få det liv de vill genom att ARBETA HÅRT för det.
Några frågor? Fråga nedan! Vad har ni gjort de senaste 30 dagarna? Ha en trevlig söndag vänner fapstronauter!
Jag är 23 år och onanerade i minst 7-8 år. Det här är min första serie. Tja, precis vad det står i början. Känner mig olycklig över allt i mitt liv. Försenad utlösning med gf, social ångest, ingen motivation etc. det vanliga.
[Hur är DE?] De gånger jag hade sex fanns det inte längre. 😉
LINK - 60 dagars rapport: omedvetna framsteg
TIDLIGARE RAPPORT
Tldr för [30-dagars] inlägg: Långdistansförhållande, gf var på väg att komma över, hade problem med försenad utlösning innan, kunde inte avsluta utan min hand etc. Jag hade själv [en Flatline] ungefär 2 veckor på i kanske 5 -7 dagar. Jag kände mig fantastisk och plötsligt, när plattlinjen började var det som att jag fimpade hela dagen och natten. Trött, deprimerad, bokstavligen krympt penis etc.
Snabbuppdatering [dag 46]:
Vi hade sex ganska många gånger. Inga tecken på försenad utlösning längre. Ibland lite längre, ibland lite kortare men inga tecken på att jag inte kan avsluta utan min egen hand eller något – SÅ VÄRT DET. (Jag hade fortfarande ibland tanken under sex, att i princip pressa mig själv vilket är dåligt men det fungerade ändå). Jag berättade också för henne om NoFap och hon var glad över det i alla aspekter. För lat för att gå in på detaljer med det. ÖPPNA UPP killar!
När jag brukade onanera kom den vanliga känslan av skuld och olycka mindre än en minut efter O. När jag hade sex en minut efter O brukar jag fortfarande le och så av den härliga känslan. Det är en helt annan historia. Du kan inte ens jämföra det. Sex med gf/kvinnor är hur intensivt som helst än jämfört med PMO förr i tiden, åtminstone för mig.
Om du inte kan avsluta att penetrera en tjej i 30 minuter i sträck och hon bara ligger där och har tråkigt, känns konstigt eftersom du får henne att känna att hon inte duger (även om hon är det) och du börjar pressa dig själv tills du slutar och använder din hand för att avsluta eftersom det är det enda du känner, det är helt vettigt. Med “omvändning” menar jag inte en minuts för tidig utlösning utan snarare en fin tid på 10-15 minuter i snitt vilket är kul för båda istället för att inte kunna avsluta utan egen hand.
Under hela tiden med min flickvän kände jag inte att det var ett bakslag. T.ex. är depression helt borta ur mitt liv nu. När jag vaknar känner jag mig hellre glad än deprimerad.
En fullständig uppdatering/rapport om andra problem (lathet, social ångest, ingen energi etc.) kommer jag att posta vid 60 dagar. Fortsätt så alla och ha en trevlig första månad i år! F* kallt här i Tyskland just nu!
LINK - kort uppdatering, försenad utlösning BORT, gf
;