Jag är 26. Jag slutade för att jag insåg att det påverkade mitt liv negativt. Jag började när jag var runt 11. Nuförtiden kommer jag inte hit så ofta. I början, för ca 3 år sedan, var jag här hela dagen. Jag kan äntligen säga att jag är inne på en Nofap-serie. Fysiskt och psykiskt. I början brukade jag fantisera mycket när jag var på sträck.
Om du frågar mig hur jag gjorde det kan jag inte förklara det ordentligt för dig. VAD som hände var att PMO liksom förlorade sin betydelse som ett problem för mig. Det fanns mycket större bekymmer och problem när jag började denna serie. Jag var inte ens medveten om att jag var på rad förrän en månad in i det.
Om du ber mig om tips så har jag inget mer att säga än vad du redan vet. Köp om du är beroende som jag, vet att det kommer att ta tid. Ingenting kommer att hända över en natt. Det kommer inte att bli ett sista återfall efter vilket du ger upp det för alltid. Att tänka på det sättet gör de på varandra följande återfallen så mycket svårare. Men tro mig det kommer. Du kanske inte inser det. Det är inte som att du slår på en strömbrytare. Det är ganska gradvis. En stund in i en rad kommer du att inse att du inte har fått återfall mentalt eller fysiskt. Jag önskar att ni alla skulle hitta den dagen.
LINK - Checkar in.
Jag har varit en fapstronaut i över 2 år. Jag var väldigt aktiv i Suben i början. Min övertygelse och insatser var också mycket höga. Att slåss mot PMO då var en ständig kamp som alltid lurade i bakhuvudet. Jag läste otaliga inlägg och letade efter nya sätt att bekämpa det, ibland tänkte jag ut mina egna. Det var väldigt svårt att avstå när jag startade NoFap. Både de fysiska och mentala striderna var svåra, och jag misslyckades då och då. Jag bör nämna att jag var beroende av PMO, och jag gör inte detta för att nöja mig.
Mina första riktiga framsteg var när jag slutade med PMO i 6 hela månader. Några våta drömmar hände under denna period. Men jag kunde bara fysiskt avstå från det, mentalt fantiserade jag fortfarande. Jag bör också nämna att min uppfattning om manliga kvinnliga interaktioner var väldigt skev. Detta tillsammans med fantiserandet hindrade mig från att göra några verkliga framsteg. Men i mitt sinne var jag glad och väldigt stolt över att jag kunde sluta med PMO så länge. Men i verkligheten lurade jag bara mig själv.
Efter den här löpningen fick jag återfall och brydde mig ganska mycket om det. Jag fortsatte med mina gamla vanor all in. Men en förändring var skuldkänslan. I stort sett varje session ledde till skuldkänslor. Mitt sociala liv fick en stor törn av detta. Detta öppnade upp för några andra beroendeframkallande vanor också som var under kontroll fram till dess. Jag sjönk till nya bottennivåer under den här perioden. Men jag ansträngde mig inte för att stoppa PMO. Under denna tid tappade jag det fysiska behovet av PMO. Det blev en ren vana. Jag gjorde det inte för att jag ville, utan för att jag alltid hade gjort det. Det blev rituellt. Jag slutade mitt jobb under den här perioden. Jag var ledsen, deprimerad och hade en hel del andra psykiska problem som hela tiden förvärrades. Jag fortsatte så här länge.
Jag bodde ensam under den här tiden. Sedan flyttade jag in med min familj. Jag tog ett beslut att förbättra mig själv. Jag gick med i GYM och började träna. Under denna period kunde jag stoppa PMO under korta perioder. Men snart skulle jag återfalla. För att vara ärlig ansträngde jag mig inte till 100 %. Detta fortsatte i några månader och träningen hjälpte verkligen på mitt självförtroende. Och sedan för cirka 2 månader sedan kunde jag sluta helt med PMO. Inga fysiska drifter, inget mentalt fantiserande. Jag blev förvånad, för jag hade ingen aning om hur det gick till. Jag bör nämna att jag började medicinera mot schizofreni vid den här tiden. Om någon av er frågar mig hur jag gjorde det, skulle jag inte veta vad jag skulle säga till er. Det bara stannade som om en strömbrytare vreds. Jag tror att det berodde på att jag hade större bekymmer att fokusera på.
Så mitt råd till någon av er skulle vara att passivt försöka avstå från PMO. Istället för att försöka bekämpa det direkt och göra det till en stor sak, försök erkänna det och ignorera känslorna som kommer med det. För mig minskade betydelsen av PMO på grund av andra problem i mitt liv och jag kunde så småningom ignorera drifterna. Nu tar jag för givet att jag skulle kunna avstå även när jag blir sugen. Jag kunde äntligen bryta min vana, men det hände utan att jag insåg det. Den viktigaste skillnaden mellan då och nu är att jag inte är rädd för drifterna längre. När jag aktivt bekämpade det, skulle drifterna göra saker mycket värre och jag skulle hela tiden vara medveten om det. Nu för tiden går driften igenom.
Jag ville bara dela min resa med alla. Jag vet att jag inte har sagt så mycket som verkligen är till hjälp. Allt gott till alla andra och jag hoppas att du en dag kan säga att du är fri från PMO
;