Först och främst lite om mig själv. Jag är en 27-årig manlig mjukvaruutvecklare som bor i Las Vegas. Jag är lite av ett sällsyntare fall på NoFap eftersom jag i allmänhet inte hade några problem med kvinnor när jag började, åtminstone inte vad jag insåg. Jag hade inte sex förrän jag var 20 eftersom jag liksom saknade intresse.
Men när jag väl började hade jag en sorts aptit och det gick bara i spiral till vad jag senare kände igen som utom kontroll. För att sätta detta i perspektiv: jag låg med en före detta Maxim-modell och upplevelsen var nästan traumatiserande, eftersom jag insåg att längden som jag gick till för att få henne i säng var så okaraktäristisk för vem jag ville vara... även om jag gjorde det För att inte försöka lura henne eller manipulera henne gjorde jag mig själv helt galen när jag försökte få tag i henne och när jag till slut gjorde det var det oerhört underväldigande. Jag tillbringade en dag eller två efter den upplevelsen och undrade hur många av mina dagliga handlingar som påverkades av önskan om sexuell frigivning... och hur den hungern gjorde mig nästan till en annan person... någon jag inte tyckte om att vara.
Jag började forska och hittade så småningom NoFap. Jag skrev på för ett 90-dagarslopp men lyckades passera 100 på mitt första försök. Jag är extremt metodisk och så även om jag vet att många människor inte tror att det är möjligt på en första körning, vet bara att jag inte har någon anledning att ljuga för dig. Jag tog mig till 101 och bröt, sedan startade jag upp igen några dagar senare efter ett långt återfall där jag övertygade mig själv om att jag inte behövde NoFap längre. Kom upp till över 500 på min andra körning... dejtade en underbar tjej, blev kär, hamnade i återfall på nyårsdagen efter ett stort bråk med henne... tog återigen en paus från NoFap innan jag började min senaste löptur som bara passerade ett år. Den tjejen och jag gjorde slut på saker för gott, men det är en sorglig historia för en annan dag.
Under min tid har jag känt förändringarna som NoFap skapade i mig. Jag var alltid självsäker, men min rädsla som alltid låg under ytan försvann när jag insåg att sex är en aktivitet som alla två samtyckande vuxna kan välja att njuta av tillsammans, och det bör ses som sådant... inte som ett spel som ska vinnas eller förlorat. Jag var redan attraktiv för kvinnor, men jag lärde mig att gilla hur jag ser ut. Jag var redan bra socialt, men jag lärde mig att vara en social rockstjärna och hjälpa mina vänner att släppa sina egna hämningar också socialt.
Jag insåg att relationer i dagens kultur bygger på dussintals och dussintals (om inte hundratals) mycket osanna förutfattade meningar om vad som utgör en riktig relation. Sex är förment att ses på ett visst sätt, liksom önskan. Om någon förväntar sig en mycket specifik stereotyp av ett förhållande och de inte förstår det, kommer de att tro att de får mindre än de är tänkta att vara... det är bara inbyggt i oss genom samhälleliga påtryckningar... vi lever inte våra liv inser att vi borde bestämma vad vi vill istället för att bli tillsagda. Det är ett frustrerande problem när man väl har uppmärksammat det eftersom människor kommer att slåss med näbbar och klor för att övertyga sig själva om att normen är vad de vill, även när deras egna handlingar bevisar motsatsen. Jag har fortfarande inte riktigt löst det här problemet... väldigt få människor jag pratar med om det förstår ens vad jag egentligen menar.
Jag gjorde aldrig NoFap Hard Mode. Redan från början hade jag det lätt eftersom kvinnor tenderar att ställa upp för att umgås med mig. Jag ber om ursäkt om detta framstår som skryt... Jag vill bara vara tydlig och ärlig och det är sanningen. Jag gör dock det här inlägget eftersom ett år in i den här körningen, jag känner inte att det lätta läget är tillräckligt för mig. Jag befinner mig fortfarande i att vidta åtgärder som en klarsynt mig (det jag som finns direkt efter sexuell frigivning) skulle tycka att det är löjligt, bara för att jag ska kunna ha sex. Jag står ut med att folk agerar olämpligt eller är hänsynslösa. Jag testar gränser på ett sätt som jag börjar inse kan tolkas som att jag inte respekterar dessa gränser (egentligen har jag bara svårt att avgöra vad en kvinna vill och inte vill...). Jag fyller upp mitt schema med tid med tjejer som jag kanske ligger med samtidigt som jag prioriterar mina riktiga vänner... det är inte okej och jag vill bli bättre.
Jag vet inte om jag kan köra Hard Mode. Efter några dagar utan release känner jag ärligt talat inte ens som att jag är samma person. Jag känner att det byggs en önskan i mig varje dag, sträcker ut rankor till olika delar av mitt sinne och drar, tar små beslut som bygger in i stora beslut som jag normalt skulle veta bättre än att ta... tills den energin frigörs i form av dessa val. Jag känner att om jag provar Hard Mode kommer den sidan av mig att vara den jag blir under löpningen... den kraften kommer att dra i mig oavsett hur hårt jag trycker tillbaka, och det kommer att göra mig galen. Jag har nästan kommit till den punkt där jag funderar på att träffa en terapeut om möjligheten att jag är en sexmissbrukare...
För alla som inte har startat NoFap eller är i början av sin resa vill jag bara att du ska veta att jag inte på något sätt försöker avråda någon från NoFap. Den här resan har visat mig så mycket, och jag skulle aldrig vilja återgå till den jag var innan den. Jag försöker bara säga att jag inte vet om det någonsin verkligen finns ett slut på den här resan, och du borde känna igen det från början. Vi är alla människor, för alltid bristfälliga av vår natur. Förbättring är inte en destination som ska nås... det kommer alltid att finnas mer att göra. Den här resan handlar om att inse hur mycket bristfälliga vi är och att fixa allt vi kan så länge vi orkar.
Igår publicerade jag denna tråd, en kort och söt shout-out till er på min ettårsjubileum av att starta min nuvarande löpning. Jag var ute med vänner och ämnet kom upp... så när jag kollade i min disk och såg att det var ett år, bestämde jag mig för att bara släppa en rad men jag förtydligade det inte riktigt. Jag har inte riktigt något sätt att avsluta det här. Jag bara babblar på riktigt. Jag tillbringade igår kväll oförmögen att sova, satt upp och tänkte på alla möjliga saker och det här är bara en av många saker jag hade chansen att fokusera på. Jag hoppas att ni alla vet att jag finns här om ni behöver någon att prata med, även om jag inte ens kan låtsas att jag har fattat allt. Var stark och vet att vi alla är i detta tillsammans.
LINK - Ett år på sikt
;