Eftersom det här är min allra första gång i 90 dagar, ville jag göra ett inlägg och en speciell shout out till samhället här för allt stöd, motivation och berättelser som delas. Jag skulle vilja börja med att ställa in några parametrar:
- Fappade INTE hardcore men fortfarande PMO'ing. Innan du startade 90-dagars nofap – tittade inte på några videor. Jag lämnar det där.
- Kantas då och då i några minuter. Meditation och mental konditionering hjälpte till att komma bort från den vanan.
- Moderata träningspass – ibland hoppar över dagar/veckor på grund av heltidsarbete och skola
- Dieten var okej. Inget frossande men tillräckligt för att hålla en vikt på 180lbs vid 5'11.
- Inget hårt läge. Ha en flickvän.
- Började meditera regelbundet. Leva i nuet. Att stärka min "medvetna medvetenhet". Det har verkligen förändrat linsen för hur jag ser på världen och de händelser som händer i mitt liv. Från de minsta sakerna, till de största sakerna. Jag förblir medvetet medveten om "livets flöde". Att styra det flödet är nu min primära strävan när det kommer till andlighet och att omfamna medvetandet. Jag tillskriver mycket av mina framsteg till detta. Hjälpte mig också att förstå meningen med mitt liv lite. Det är en bra känsla, och jag kan tänka mig att många på den här suben kan dra nytta av att utforska den här delen av sig själva. Vänligen ta detta som motivation att prova, om något. Jag rekommenderar att du laddar ner Headspace-appen om du inte är bekant med något av detta.
Mina symtom var mer psykologiska antar jag. En underliggande brist på självförtroende, känsla av lite brist i mitt liv och att jag inte känner mig 100% totalt sett. Jag är 28.
Sammanfattning av hur jag känner:
- Motiverad – jag krossar det på jobbet och är självsäker, speciellt när jag utmanas av andra team och avdelningar. Jag är proaktiv nu – något jag kämpat med tidigare. Jag skjuter också upp mycket mindre.
- Mental klarhet. Jag har inte längre några problem med hjärndimma. Derp-nivån är nästan noll.
- Socialt – Aldrig besvärligt. Jag känner att jag har kontroll över vilken situation som helst. Har nog mycket att göra med mitt ökade självförtroende. Har gjort många presentationer på sistone. Jag har kommit över min rädsla för att tala inför publik, åtminstone professionellt. Jag känner att jag har kontroll över VAD jag säger samt HUR jag säger det. Jag pausar i konversationen för att betona saker. Jag känner bara kontroll och det känns bra.
- Inga humörsvängningar. Jag känner mig stabil. Helt klart en trevlig grej.
- Håret är tjockare. Jag känner verkligen för att tunna ut håret på mitt huvud. Jag skulle verkligen älska att lära mig varför det här är en dag.
[Flickvän] säger att jag har blivit en bättre pojkvän. Vad det nu betyder. Haha. Tydligen mindre arg också!
Jag antar att det är det! Det har varit en lång väg – jag har försökt nå 90 dagar i minst 4-5 år nu och det känns bra att äntligen göra det. Det har varit många misslyckanden och gör-overs på den här resan men att ta sig så här långt känns fantastiskt. Jag tror att det har mer att göra med att sätta upp mål och att uppnå dem. Jag uppmanar någon av er som läser detta att sätta upp små mål och fortsätta att nå dem tills ni verkligen blir supermänniska. Det är verkligt. Det är möjligt. Jag tror på varenda en av er. Tack för allt stöd under åren och jag önskar dig all lycka på denna resa som kallas livet.
LINK - Dag 90: Första gången – Rapport
By hk808
;