Jag heter John och jag skulle vilja berätta en historia om beroende. Som litet barn flyttade jag från Filippinerna till USA med min mamma. Kampen att förstå vad jag skulle göra för både min mamma och jag var ganska svår vid den tiden.
Istället för att ge mig svar valde min mamma att ge mig materiella föremål istället. Jag klandrar henne inte, att flytta till ett annat land kan vara en riktig händelse.
Efter att ha insett den delen av mitt liv förstod jag varför jag kämpade med ångest. Jag fick handhållna hög dopamin för att ersätta de svar som min mamma inte kunde ge mig.
Åren går, livet var bra. Visst var jag tjock, icke-atletisk och var tvungen att alltid känna ett behov av att få folk att skratta.. Jag var ledsen... Men jag insåg det inte riktigt.. Jag växte upp med en fantastisk familj, fick fantastiska vänner, upplevde en barndom av lycka…
Gymnasiet kom förbi. Jag gick med i fotbollslaget för att få vänner, och jag kände att min stora vikt kunde göra något annat för min image, jag kommer att bli tjock OCH atletisk... och återigen, vi var alltid i topp i staten, ett av de största lagen i min staten faktiskt. Jag började på och av. Oavsett framgång så gjorde det ingenting åt mina känslor, vid den här tiden i livet... Jag kände mig som om jag bara gled genom livet.
Senioråret på gymnasiet, det var då missbruket började. Jag har rökt marijuana av och på i flera år, och det var då det blev en vana. Det kändes som om det enda som fick mig att känna mig "OK" var att röka gräs. Det gav mig tillräckligt med motivation att gå till gymmet och påbörja min viktminskningsprocess. Efter en månad av obetydlig förbättring kom jag på amfetamin.
Jag gick från 245 lbs till 160 lbs på lite mindre än ett halvår. Jag gick ner i vikt, blev beroende. Jag ätit adderall, vyvance, ritalin, alla slags överdelar.. Jag trodde att det skulle hjälpa till att hålla mig smal. Jag såg så ohälsosam ut... Dessutom är det galet hur jag kunde lägga upp framstegsbilder på sociala medier, och de hundratals gilla-markeringarna fick mig att må... bra. Allt jag gjorde var att träna och hålla mig på sociala medier. Jag trodde att jag hade tid av mitt liv vid denna tidpunkt i mitt liv... Men ingen motivation att göra något annorlunda när jag väl blev nöjd.
- Jag blev kär i en tjej.
- Hon älskade mig tillbaka. Dock bara för någon gång.
- Vi hamnade aldrig i någon form av relation..
- Hon försökte så hårt. Jag kunde inte ens se det.
- Hon smet undan. Jag förlorade min bästa vän. Jag blev deprimerad.
Jag brydde mig inte om min bild. Jag brydde mig om att inte känna. Jag hamnade i alla typer av droger där ute. Jag gillade hur de fick mig att känna att jag var en gud. Den enda gången jag kunde stänga en tjej är när jag var på något slags rus. Det leder bara till dålig sex utan att någonsin få utlösning. Jag var vilse. Detta slutade bara med att vara en återvinningsvana av droger och försök att hitta någon form av känsla. Jag hamnade i fel publik. Jag drog mer. Jag såg mer porr. Jag var på det lägsta jag någonsin varit.
Jag gick på den här musikfestivalen i slutet av maj förra året och träffade denna fantastiska tjej. OK, jag fick stora doser LSD, men jag vet inte att det kändes annorlunda att vara med en tjej den här gången. Min festivalkompis höll på att ta upp tältet, så vi var typ tvungna att bara kyssas under stjärnorna och prata om livet... Det konstiga är att jag vaknade med henne fortfarande i min famn. Inget sex. Bara kramar. och trots alla era psykosnålar där ute, så vet ni att ni inte sover på LSD... Hon fick mig att känna mig bekväm.
Månader senare bestämmer jag mig för att besöka henne. Jag kunde inte resa mig för att rädda mitt liv... Hon var okej med det, vi bara kysstes.. Hon njöt av min tid, jag blev kär i henne. Det var då jag fick reda på nofap. Det har gått nästan 6 månader.. galet också men mitt liv har vänt totalt. Vem visste att allt jag behövde göra var att sluta runka för att känna det känslomässiga tillståndet av lycka? Vem visste att allt jag behövde göra var att göra teknik till ett verktyg, inte en nyhet? Vem visste att att fixa mitt barndomsmissbruk skulle hjälpa mig med mitt missbruk, matmissbruk, depression osv.
Tack
by Stonehands,
;