Jag är officiellt på 90 dagar Nofap. Det var en kamp; Jag gick till alla slags uppmaningar och här är jag. det var värt det. Jag kan verkligen se förändringarna!
Fysiskt har jag en fantastisk muskelvinst. Jag har ett fullt skägg och jag går rakt med huvudet uppe hela tiden. Det är lättare att titta på människor rakt i ögonen.
Socialt sett har jag inte någon ångest längre. Jag är mer en lyssnare än en talare nu. Jag har dock lagt märke till att min röst blev djupare och jag vet inte om det är vettigt.
Jag har starkare åtaganden till mina mål. Att vakna klockan 7 på morgonen blev naturlig för mig. Jag tränar mycket och jag ser resultaten. Faktum är att jag får en hel del komplimanger på jobbet, särskilt från båda könen. Jag är inte van vid det ännu.
Jag har lagt märke till att många människor kommer in i Nofap på grund av kvinnorna, så låt oss prata om det.
Jag har märkt att fler kvinnor närmar mig för att prata. Flickor på jobbet gillar att röra mig och flirta. Men jag vet inte om det beror på de 90 dagarna men mina standarder för kvinnor förändrades. Jag vill bara inte ha en natt-stånd eller slumpmässigt sex, jag har en djup önskan att bygga något eller göra något med mitt liv.
Jag har faktiskt träffat en tjej på jobbet. Vi pratade aldrig förut, jag var för blyg och hon skrämde faktiskt, ingen av mina manliga kollegor hade någonsin modet att prata med henne. Förra månaden korsade vi vägar och hon bad mig om hjälp. Vi pratade lite och det var det. Jag såg henne igen för två veckor sedan, och så blev vi vänner. Eftersom jag är kockkock, frågade hon mig om jag behövde hjälp med några av mina recept, sa jag ja. Hon hjälpte mig då och då.
För några dagar sedan frågade hon mig om jag kunde lära henne franska eftersom hon inte ville ta en klass eller betala för det, så jag accepterade det. På väg hem köpte jag en dagbok och jag började skriva lektioner för henne.
Nästa dag jag jobbar gav jag henne tidningen och mannen hon var så glad att det förvånade mig. Nu är det en sak antar jag, jag skriver lektioner så ger jag henne dagboken, hon jobbar med den då skriver hon om sin dag och tar tillbaka mig tidningen ... Jag ser faktiskt fram emot de här dagarna där hon tar tillbaka mig den journal. Jag är alltid nyfiken på historien hon fick berätta och misstagen hon gör när hon skriver på franska.
Jag har också lagt märke till att så snart jag ger henne tidskriften tar hon en paus och springer utanför för att läsa det jag skrev,
Jag tror att jag äntligen har kärlek till mig själv och någon annan.
LINK - 90 dagars granskning
by Jmtorndou
;