Neuroimage. Augusti 2015 7. pii: S1053-8119(15)00709-0. doi: 10.1016/j.neuroimage.2015.08.001. [Epub före tryckning]
Tuominen L1, Tuulari J2, Karlsson H2, Hirvonen J2, Helin S2, Salminen P3, Parkkola R4, Hietala J5, Nuutila P2, Nummenmaa L6.
Abstrakt
Dopamin och opioida neurotransmittorsystem delar många funktioner såsom reglering av belöning och nöje. μ-Opioidreceptorer (MOR) modulerar det mesolimbiska dopaminsystemet i det ventrala tegmentala området och striatum, nyckelområden som är inblandade i belöning. Vi antog att dopamin- och opioidreceptortillgänglighet korrelerar in vivo och att denna korrelation förändras i fetma, en sjukdom med förändrad belöningsbearbetning.
Tjugo magra kvinnor (genomsnittligt BMI 22) och 25 icke- hetsätande sjukligt feta kvinnor (medel-BMI 41) genomgick två positronemissionstomografiskanningar med [11C] karfentanil och [11C]rakloprid för att mäta tillgängligheten av MOR och dopamin D2-receptor (DRD2).
Hos magra försökspersoner var MOR- och DRD2-tillgängligheten positivt associerad i ventral striatum (r=0.62, p=0.003) och dorsal caudate kärna (r=0.62, p=0.004). Dessutom var DRD2-tillgänglighet i det ventrala striatum associerat med MOR-tillgänglighet i andra regioner av belöningskretsen, särskilt i det ventrala tegmentala området.
In sjukligt överviktiga försökspersoner var denna receptorinteraktion betydligt svagare i ventral striatum men oförändrad i kaudatkärnan.
Slutligen avskaffades sambandet mellan DRD2-tillgänglighet i ventral striatum och MOR-tillgänglighet i det ventrala tegmentala området hos sjukligt feta.
Studien visar en koppling mellan DRD2 och MOR-tillgänglighet i levande mänsklig hjärna. Denna interaktion störs selektivt i det mesolimbiska dopaminsystemet vid sjuklig fetma. Vi föreslår att interaktion mellan dopamin- och opioidsystemen är en förutsättning för normal belöningsbearbetning och att störd överhörning kan ligga till grund för förändrad belöningsbearbetning vid fetma.
;