Sockeruttag och differentierad förstärkning av låga DRL-prestanda hos råttor (2014)

Sockerkonsumtion antas inducera ett beteendetillstånd som liknar det som framkallas av beroendeframkallande ämnen. Läkemedelsabstinens ökar impulsiviteten, bedömd genom differentiell förstärkning av låghastighetsprestanda (DRL). Den aktuella studien undersökte effekten av uttag från en längre period av sockerkonsumtion på DRL-prestanda. Vattenberövade råttor tränades enligt ett DRL 20s (DRL 20) schema. Djuren fick välja mellan vanligt vatten och en sackaroslösning (E-grupp) eller endast vatten (C-grupp) under 30 dagar. Sackaroslösningen avlägsnades sedan och mått på DRL 20-prestanda erhölls under 3 på varandra följande dagar. Resultaten visade att DRL-prestandan i C-gruppen förbättrades efter sockerabstinens, medan prestanda i E-gruppen ledde till förlust av förstärkare. En analys av varianstypsanalys visade att E-gruppen hade högre svarsfrekvens per förstärkare, lägre IRT och större skillnader mellan baslinje och abstinens än C-gruppen efter 3 dagars sockerabstinens. Således resulterade sockerabstinens efter en relativt lång konsumtionsperiod i försämring av DRL-prestandan, vilket bekräftar de parallella effekterna av beroendeframkallande droger och socker och antyder en ökning av impulsiviteten som en konsekvens av sockerbrist.