Ghrelin- och GHS-R1A-signalering inom ventral och laterodorsal tegmentalområdet reglerar sexuellt beteende hos sexuellt naiva manliga möss (2015)

Förutom matintag och energibalansreglering medger ghrelin de givande och motiverande egenskaperna hos smaklig mat samt beroendeframkallande läkemedel. Ghrelins förmåga att reglera förstärkning innefattar den kolinerga-dopaminergiska belöningsförbindelsen, vilken innefattar en kolinergisk projicering från det laterodorsala tegmentala området (LDTg) till det ventrala tegmentala området (VTA) tillsammans med mesolimbiska dopaminerga utsprång från VTA till kärnans accumbens (NAc ). Nyligen visades systemiskt ghrelin att reglera sexuellt beteende och motivation hos manliga möss via dopaminneurotransmission. Den föreliggande studien belyser därför rollen av ghrelin och ghrelinreceptor (GHS-R1A) -antagonistbehandling inom NAc, VTA eller LDTg för sexuellt beteende hos sexuellt naiva manliga möss. Lokal administrering av GHSR-1A-antagonisten, JMV2959, in i VTA eller LDTg visade sig minska preferensen för kvinnliga möss, antalet monteringar och varaktigheten av montering samt förlänga latensen att montera. Detta underbyggdes vidare av resultaten att ghrelinadministrationen i VTA eller LDTg ökade antalet fästen och varaktigheten av montering och minskade latensen att montera. Dessutom ökade ghrelin administrerat till LDTg preferensen för kvinnliga möss. Accumbal administrering av ghrelin ökade medan GHS-R1A-antagonisten minskade intaget av smaklig mat, men förändrade inte sexuellt beteende. Hos män utsatt för sexuell interaktion ökar systemisk administrering av ghrelin medan JMV2959 minskar omsättningen av dopamin i VTA. Dessa data tyder på att ghrelinsignaler inom de tegmentala områdena krävs för sexuellt beteende hos sexuellt naiva manliga möss.