Ghrelins roll i drogmissbruk och belöningsrelaterade beteenden: ett växande fält och luckor i litteraturen (2013)

Curr Drug Abuse Rev. 2013 Sep;6(3):231-44.

Revitsky AR, Klein LC1.

Abstrakt

Ghrelin är ett gut-hjärnhormon som reglerar energibalans genom matförbrukning. Medan ghrelin är välkänt för sin roll vid hypotalamisk aktivering och homeostatisk matning, tyder senare på att ghrelin också är involverat i hedonisk matning genom den dopaminergiska belöningsbanan.

I detta dokument undersöktes hur ghrelinadministrationen (intraperitoneal, intracerebroventricular eller direkt till dopaminergiska belöningsrelaterade hjärnregioner) aktiverar den dopaminerga belöningsbanan och därtill hörande belöningsrelaterade beteendemässiga reaktioner hos gnagare. Sammanlagt 19 empiriska publikationer som granskade en eller flera av dessa variabler inkluderades i denna översyn.

Sammantaget ökar administrationen av ghrelin dopaminnivåer i nukleäraccumbens, liksom belöningsrelaterade beteenden som mat (både standardchow och smakliga livsmedel) och alkoholkonsumtion. Ghrelinadministration ökar också operativ respons för sackaros och konditionerad platspreferens.

Efter en översyn av den lilla kroppen av litteratur som undersöker effekterna av ghrelin administrering på dopaminbelöningsbanan presenterar vi en modell av förhållandet mellan ghrelin och dopaminergisk belöningsaktivering. Specifikt verkar ghrelin på ghrelinreceptorer (GHS-R1A) i ventral tegmentalområdet (VTA) och lateral dorsal tegmental kärna (LDTg) för att stimulera den mesolimbiska dopaminbelöningsbanan, vilket resulterar i ökat givande beteende hos gnagare.

Resultat från denna recension tyder på att selektiv antagonism av ghrelinsystemet kan fungera som potentiell behandling för beroendeframkallande drogbruk. Denna översyn lyfter fram luckor i litteraturen, inklusive brist på undersökning av köns- eller åldersrelaterade skillnader i effekterna av ghrelin på dopaminbelöningsprocesser. I ljuset av sårbarheten mot drogmissbruk bland kvinnliga och ungdomar bör framtida studier rikta dessa individuella skillnadsfaktorer.