Frontostriatal mognad förutsäger kognitiv kontroll, misslyckande med aptitlösa signaler hos ungdomar. (2010)

KOMMENTARER: Ungdomar visar större aktivering av belöningskretsarna när de presenteras med givande ledtrådar. De uppvisar också mindre kognitiv kontroll - ingen överraskning. Båda faktorerna kan öka risken för missbruk.

J Cogn Neurosci. 2010 1 september.
Somerville LH, Hare T, Casey BJ.
Weill Cornell Medical College, New York.

Abstrakt
Ungdomsrisker är ett folkhälsoproblem som ökar oddsen för dåliga livstidsresultat. En faktor som tros påverka ungdomars benägenhet att ta risker är en ökad känslighet för aptitretande signaler, relativt en omogen förmåga att utöva tillräcklig kognitiv kontroll. Vi testade denna hypotes genom att karakterisera interaktioner mellan ventral striatal, dorsal striatal och prefrontal kortikala regioner med varierande aptitbelastning med fMRI-skanning. Barn-, tonårs- och vuxna deltagare utförde en go / no-go-uppgift med aptitretande (glada ansikten) och neutrala signaler (lugna ansikten). Impulskontroll till neutrala signaler visade linjär förbättring med åldern, medan tonåringar visade en olinjär minskning av impulskontroll till aptitfulla signaler. Denna prestationsminskning hos tonåringar parallellt med ökad aktivitet i ventralt striatum. Prefrontal kortikal rekrytering korrelerade med total noggrannhet och visade ett linjärt svar med ålder för no-go versus go-studier. Anslutningsanalyser identifierade en ventral frontostriatal krets inklusive den underlägsna frontala gyrus och dorsal striatum under prövningar utan att gå eller gå. Undersökning av rekrytering visade utvecklingsmässigt att tonåringar hade större mellan-ämne ventral-dorsal striatal koaktivering i förhållande till barn och vuxna för glada försök utan att gå.

Dessa fynd implicerar överdriven ventral striatal representation av appetitiva signaler hos ungdomar i förhållande till ett mellanliggande kognitivt kontrollsvar. Anslutnings- och koaktivitetsdata föreslår att dessa system kommunicerar på nivån av dorsalstriatum differentiellt över utveckling. Omfattad respons i detta system är en möjlig mekanism som ligger till grund för ökat riskupptagande under tonåren