Barnmisshandel Negl. 2008 maj;32(5):549-60. doi: 10.1016/j.chiabu.2007.03.027.
Simons DA 1 , Wurtele SK , Durham RL.
Abstrakt
MÅL:
Syftet med denna studie är att identifiera de distinkta utvecklingsupplevelser som är förknippade med sexuella övergrepp och våldtäkt mot barn.
METOD:
För 269 sexualförbrytare (137 våldtäktsmän och 132 sexuella övergrepp mot barn) registrerades utvecklingserfarenheter från en beteendechecklista, en enkät om föräldrarnas band och ett frågeformulär om sexuell historia. Gärningsklassificeringen erhölls från officiella register och verifierades genom polygrafundersökningar.
RESULTAT:
Jämfört med våldtäktsmän rapporterade sexuella övergrepp mot barn oftare erfarenheter av sexuella övergrepp mot barn (73 %), tidig exponering för pornografi (65 % före 10 års ålder), tidigare debut av onani (60 % före 11 års ålder) och sexuella aktiviteter med djur (38 %). Till skillnad från sexuella övergrepp mot barn rapporterade våldtäktsmän oftare erfarenheter av fysisk misshandel (68 %), föräldravåld (78 %), emotionell misshandel (70 %) och djurplågeri (68 %). Både sexuella övergrepp mot barn och våldtäktsmän (>93 %) rapporterade frekvent exponering för våldsamma medier under sin barndom. De flesta förövare (94 %) beskrev otrygga föräldraanknytningar; 76 % av våldtäktsmännen rapporterade undvikande föräldraanknytningar och 62 % av sexuella övergrepp mot barn rapporterade oroliga föräldraanknytningar.
SLUTSATSER:
Fynden från denna studie stöder rollen av specifika utvecklingserfarenheter som etiologiska faktorer i differentiella sexuella kränkningar. Sexuella övergrepp mot barns utvecklingshistoria kännetecknades av ökad sexualitet; medan våldtäktsmäns barndomshistoria var mer tecken på våld. Dessa fynd har konsekvenser för behandlingen av sexuella övergrepp och förebyggandet av sexuella övergrepp.
PRAKTISK IMPLIKATIONER:
Resultaten av denna studie tyder på att sexualbrottslingar har socialiserats för att tillfredsställa mänskliga behov av intimitet och sexualitet genom felaktiga metoder, vilket innebär att en riskhanteringsmetod kanske inte är tillräcklig behandling. Även om riskmodeller lär gärningsmännen färdigheter att undvika högrisksituationer, misslyckas de med att ta itu med de missanpassningsstrategier som de kan ha utvecklat för att tillfredsställa behov. Behandlingens fokus bör istället vara att utrusta lagöverträdare med kunskaper, färdigheter och möjligheter att uppnå dessa behov på ett acceptabelt sätt. Således kommer denna modell att ge dessa individer möjlighet att leva ett hälsosamt liv utan sexuella kränkningar.
PMID: 18511118