Jag har avslutat 90-dagen utmaningen! Har jag lärt mig om mig själv och blivit en bättre man från denna erfarenhet? Ja, men inte av anledningarna som jag trodde. Låt mig förklara. Jag är 33, och har varit en PMO-missbrukare i över ett decennium.
Precis som många här växte jag upp med internet och var "hackertypen". Jag var fascinerad av nyhetsgrupper, underground boards, 4Chan (innan den städades), TOR och andra icke-vanliga tjänster där oreglerat innehåll var lätt att kom förbi. Mina visningsvanor blev mer fetischiserade, till den punkt som en naken kvinna inte längre fick mig att väckas - det tog extremt chockvärde att ta mig av. Efter en PMO-session skulle jag komma tillbaka till mina sinnen och vara äcklad mot mig själv. Jag skulle tro att "jag skulle aldrig vilja ha den här typen av sex i det verkliga livet, varför är det det jag måste använda för att gå av? Skadas jag? "
Under mitt missbruk var mitt liv ett skal av en människa. Jag bodde i mig själv i många år, så PMO var van vid varje natt före sängen. Det var så "naturligt" som att ta en skit - skulden jag kände när jag var yngre blev ersatt av en viss tillfredsställelse att jag var en viril man som kunde få svårt på kommandot. Men det var allt ego, och jag var faktiskt skadad psykiskt från mina år med att se störande bilder - något jag inte var villig att erkänna för mig själv eller andra - även i ett anonymt onlineforum som NoFap. Jag var fristående från familj och vänner, kände att jag var i denna värld ensam. Jag levde med depression, och Fapping var min enda dopaminfix.
Jag kände mig ovärderlig för en kvinnlig kamrat, som i hemlighet fruktade att ingen kvinna, oavsett hur söt eller bra, kunde uppfylla mina avvikande önskningar. Jag förtjänade inte en "bra tjej" istället jag avgav mig själv för att alltid leka den vita riddaren som "sparar den oroliga tjejen" - och har många kortvariga (misslyckade) relationer att visa för mina ansträngningar. Missbrukare av psykisk smärta tenderar att söka som företag. Jag för att socialt besvärlig och ångest skadade de få sociala relationerna jag höll på. Det var då jag tänkte: det här är inte vem jag är.
Jag behövde hitta ett annat sätt att leva livet, och som en ivrig användare av Reddit jag medvetna om NoFap men tyckte det dumt att avstå från PMO skulle leda till förändringar i verkliga livet. Jag identifierade emellertid mina negativa tankar om mig själv som härrör från min PMO-användning, så bestämde mig för att försöka NoFap som en del av arbetet med att arbeta med mig själv. Pojke var jag förvånad ...
När jag bestämde mig för att verkligen avstå från de första dagarna var helvetet. Mina bollar brände bokstavligen som de värkade för frisläppande. Jag var tvungen att sova på min rygg, eftersom även en liten touch var fysiskt smärtsam. Det var ett konstant begär och jag var moody för den första veckan - något som övertygade mig ännu mer att detta var resultatet av att dopamin nekades mot kroppen. Jag gjorde det till 32 dagar med mitt första försök. Under den tiden märkte jag många av de "supermakter" som andra nämnde i denna del. Jag återföll ett par gånger efter det vid ungefär 1-veckotyget, men den här gången är jag stolt över att presentera mig för 90-dagen ceremoni påbörjad. Efter de första veckorna blir det lättare att avstå. Punkt är: ge aldrig upp - det här är inte en lätt utmaning .... Men det är så värt det!
De "supermakter" jag upplevde för mig själv:
- Social ångest borta - Innan NoFap var jag på väg att få Xanax eller andra mediciner för att hjälpa mig att vara mer social. Jag skulle "gömma" hemma under helgen på PMO binges. När jag skulle gå ut kände jag mig som att alla visste min hemlighet och i hemlighet ville bara vara ensam. Nu? Jag är tillbaka till mina gamla sociala vägar - gör skämt och sätter ihop resor till stranden / filmer / dans / etc med vänner - en 180-omställning från några månader sedan.
- Mer självsäker - Innan jag skulle undvika att ge min åsikt om det förolämpade någon av misstag. Jag var inte sanningsenlig i mina interaktioner med människor eftersom jag alltid skulle hålla med dem om att få dem att gilla mig. Nu? Jag går säkert på platser, ögonkontakt med både män och kvinnor, djupare röst och en lätthet i mina dagliga handlingar. Jag känner mig nu som om min åsikt och handlingar är lika relevanta / viktiga (eller mer) än någon annan - mitt förtroende för mig själv är olikt det har varit på flera år.
- Sunt förhållande - Jag är en snygg kille och tjäna bra pengar, men jag skulle alltid hamna i ohälsosamma relationer där jag var en sådan beta. Jag ansåg till och med prostituerade bara för att få min fysiska tillfredsställelse utan all röra av ett förhållande (vilket jag kände mig ovärdigt att ha ändå). Nu? Efter ungefär 3 månader NoFap (jag återställde några gånger under de första månaderna) träffade jag en tjej vid en efterfest. När jag träffade henne var mitt märke på dag 2 - men jag bestämde mig för att hon var värd min insats för att bryta denna förlamande vana. Den tid jag normalt brukar söka efter porr sedan PMO Jag brukade istället använda denna tjej. Nu 90 dagar senare bor hon hos mig och vi pratar om äktenskap / barn.
- Sexuell uthållighet - Från år av PMO hade jag obekvämt förstört de naturliga sexuella uppmaningar som tillåter normal orgasm under sex. Jag kunde bli svår men hade DE (försenad utlösning) till den punkt där jag skämdes över att ha sex som jag inte skulle kunna träffa en kvinna. Nu? Det var en svår övergång att ha en stadig flickvän, men hon älskade och tålamod med mig - något som jag inte är med mig själv. Min DE är mycket bättre, och teknikerna för förseningar används nu för att göra hennes orgasm flera gånger. Min upphetsad sexuell lust har nu ett giltigt utlopp och det känns så gott att vara den sexuella varelsen som jag föddes för att vara utan skuldkänslor efteråt.
- Friska tankar - jag skulle hata mig själv. Jag skulle förminska mig själv i tanken. Jag ansåg självmord. Jag skulle önska att jag kunde sova för alltid. Nu? Jag älskar livet. Det är exakt samma liv (samma jobb, samma bil, samma problem) men människorna i mitt liv och den nya uppsättningen omständigheter gör mig upphetsad att vakna. Depression är en hemsk sak och ditt sinne skapar verkligen din verklighet. Sunt sinne = hälsosamt liv. Ohälsosamt sinne = ohälsosamt liv.
*TL / DR: NoFap har ändrat hur jag ser mig själv. Det har gett mig något att vara stolt över. Det har lärt mig självdisciplin. Det har gjort mig bättre än jag var förut. *
Tack alla för era inlägg i denna underreddit, det känns bra att veta att jag inte är ensam. Livet blir verkligen bättre utan PMO, och en dag kommer du att förstå / tro varför jag säger det (även om du inte känner så själv just nu). Jag hoppas att jag kan inspirera åtminstone en person att hålla fast vid utmaningen och förändra sitt liv - på samma sätt som jag blev inspirerad när jag var redo att förändras.
by craphty 90 DAYS
UPPDATERA 180 DAGAR
Hej kolleger, jag ville ge en uppdatering om min "nya normala" samt några uppmuntrande ord för dem på denna självförbättringsresa. Idag är min 180: e dag att undvika PMO. Jag är 33 år gammal och när jag ser tillbaka på min tidigare porrvanor skäms jag för hur mycket tid jag har slösat bort.90 dagar fördubblats = 180 dagar för att leva ett nytt liv (self.NoFap)
by craphty
;
