Volym 9, Juni 2016, sidor 118-125
Kost, beteende och hjärnfunktion
http://dx.doi.org/10.1016/j.cobeha.2016.03.004
Höjdpunkter
• Sackaros är förstärkande och främjar frisättning av dopamin oberoende av dess smak.
• Läkemedel och sackaros har starka men kortvariga effekter på det mesolimbiska systemet.
• Beroendeframkallande läkemedel stör allvarligt hjärnplastisitet efter långvarig exponering.
• Inga data tyder för närvarande på liknande centrala anpassningar efter sackaros.
Fetma och fetma-relaterade störningar är ett stort hot mot folkhälsan. Det har föreslagits att matberoende är ett giltigt kliniskt koncept och att matberoende är en bidragande faktor till fetmaepidemin. Forskning som inbegriper "binge" dieter med begränsad åtkomst har visat att gnagare kommer att visa sackarosrelaterat beteende som påminner om substansberoende under vissa förhållanden. En fråga som dock återstår är om mat eller vissa komponenter i maten har beroendeframkallande egenskaper som liknar missbruksdroger. Alternativet är att ”matberoende” (eller snarare ”ätberoende”) inte är ett ämnesanvändningsstörning i den meningen att människor är beroende av något specifikt ämne eller en del av maten, utan snarare en beroendeframkallande störning som innebär att hämma matintaget som delar likheter med beteendemissbruk såsom problemspel. Här beskriver vi hur socker (en kandidat beroendeframkallande del av ofta konsumerade livsmedel) har kortvariga och långvariga effekter på hjärnan och jämför detta med hur beroendeframkallande ämnen funktionellt förändrar det mesolimbiska dopaminsystemet. Vi fokuserar på detta system eftersom plasticitetsförändringar i det mesolimbiska systemet har varit inblandade i utvecklingen av drogberoende. Vi drar slutsatsen att socker har ett starkt direkt inflytande på dopaminsystemet, som ligger till grund för dess djupgående förstärkande egenskaper. För närvarande finns det emellertid begränsade bevis som tyder på att sockerintag inducerar plasticitetsförändringar som är jämförbara med de som orsakas av missbruk. Baserat på aktuell litteratur föreslår vi därför att det troligen är att de långsiktiga effekterna av socker på hjärnan både kvalitativt och kvantitativt skiljer sig från beroendeframkallande ämnen.
;
